MCM

Marie-Camilla Mokjor, a former academic, discusses her transition from academia to becoming an author. She talks about her books and reads a passage from one of them. She emphasizes the importance of addressing and healing past traumas and triggers in order to find peace and balance. She also discusses the idea of self-reflection and recognizing how our own experiences and emotions can affect our interactions with others. The conversation raises questions about the necessity of understanding the root cause of triggers and whether simply acknowledging and working through them is enough. Hei og hjertelig velkommen til en ny episode av Ninas Univers. I dag har jeg med meg, jeg vet ikke hva man skal si, en kjær venn eller hva, men jeg har i hvert fall med meg en dame som heter Marie-Camilla Mokjor. Jeg kaller henne for formidlen. Vi møttes for noen år siden gjennom dagvernet jobb som vi hadde, men det ble jo et forhold som egentlig handlet mer om, hva skal vi si, verdier med kjærlighet på liv og mennesker og sånn. Så har vi bevegt oss litt i både like retninger og ulike. Det som jeg egentlig har lyst til å snakke med Marie-Camilla om i dag, er det som er kalt tema fra akademikere til grunder. Hva skjedde? Marie-Camilla har sin bakgrunn fra akademia, og så er det jo litt artig, fordi vi har snakket litt om det, at sånn som det har blitt der jeg ikke kommer fra akademia, så har veien våres krysset seg. Marie-Camilla har på en måte løslevet seg fra det, men så er jeg blitt litt mer vitenskapsbasert, eller hva man skal kalle det. Uansett har jeg fått lov til å være med i tre episoder av hennes podcast, La masken falle, og så har vi snakket om at vi skal gjøre dette igjen, men vet ikke hvordan. Vi er nok begge litt sånn etter, ikke innfallsmetoden, men vi kjenner når vi skal nå. Litt sånn følelsesstyrt. Det var noe jeg ikke har sagt så mye, men jeg velger å si hei, Marie-Camilla. Hallo, hallo. Hjertelig velkommen. Ja, hjertelig velkommen. Jeg tenker at jeg gir ordet til deg. Det fant vi ut rett før vi startet podcastet, at det kunne være fint å lese fra en av bøkene som jeg har skrevet de siste årene. For det var jo sånn at veien ut av akademia, den var både litt plutselig og litt gradvis, det kan vi snakke om, men jeg trodde i hvert fall helt ut av akademia for cirka et år siden. Men for cirka tre år siden, så vokna jeg grytidlig en morgen med en følelse av at det var noe som skulle skrives. Så jeg skrudde bak opp PC-en, og noen minutter senere kunne jeg lese mitt første dikt, som heter Barndommens infiserte brakkvann, som skulle vise seg å bli åpningsdikte i min første personlige bok, i skjæringpunktet mellom det personlige og det faglige, som heter Værna Moskens Halle, en personlig fortelling om å gi slipp på barndomstrømer. Det kan vi komme tilbake til om det er noe vi kan gi slipp på, eller om det er noe vi kan oppdage og integrere. Men i alle fall, under ulike omstendigheter ville det bety at det ikke bare var én bok som skulle skrives, men etter hvert kom en bok nummer to, en bok nummer tre og en bok nummer fire. Nå har jeg skrevet en kratett, som jeg kaller for Traumekraftkratetten, og jeg fikk lyst til å lese et par sider fra kapittel 1, i bok nummer tre, som heter Mors såre, om flere generasjons trømer, og hvordan jeg ble min egen mor. Golplandskap Jeg våkner midt på natten i en drøm. Jeg er i et golplandskap litt sånn sandstein- og ørken-aktig. Jeg setter meg ned på huset, begynner å grave med den ene hånden i faen, og plutselig griper hånden min rundt et fossil, nærmest av seg selv, som om fossile ligger der og bare venter på at jeg skal finne det. Jeg plukker opp, ser mermere på det, ser at det er et forsteinet sneilehus med spiralmønster som går i cirkel, innover, innover, innover, mot en tern jeg ikke kan se. Jeg sovner igjen når jeg våkner neste morgen med dette situasjonsbildet kristallklart på minnet. Når jeg mediterer den påfølgende morgenen, kommer en mulig tolkning. Det at jeg fant fossile bare ved å velge å sette meg ned og rote litt i sand med den ene hånden, det kan symbolisere at jeg nå, i en alder av 46, og mot en trebarn i alderen 11 til snart 18, kan velge å sette meg ned for å finne og forløse noe gammelt, noe nedarvet, et sår som går som en spiral bakover i tid. Alt er klart. Jeg er redet til å forløse mors såre, som ble skapt i relasjon til min mor, som selv uten å vite det reproduserte et uforløst morsår, som i sin tid ble skapt i relasjon til hennes mor, min mormor, som igjen reproduserte et uforløst morsår, som i sin tid ble skapt i relasjon til hennes mor, min åldremor, og slik fortsette mønstret bakover i tid, som en spiral i et forsteinet sneilehus. Flekt følger flektens gang. Ubevisst reproduserer vi flektens stomme mønstre. Ubevisst skaper vi nye sår i stadig nye former og varianter, i generasjon etter generasjon etter generasjon, som regel uten at vi skjønner hva vi driver med. For når et barn er utageren eller får angst, så skjønner hverken mor, mormor, lærerne eller helsesykepleierne på skolen, at dette kan ha noe med bestemor fortrengte overgrep å gjøre. Eller når et barn blir diagnostisert med en eller annen psykiatrisk diagnose, så forstår hverken mor, mormor, åldremor, psykologen eller psykiateren for den saks skyld, hvor de skal lete for å finne og forløse roterstaken. Alle symptomer har en roterstak. Jeg skal bare lese litt til. Og kun ved å oppdage, anerkjenne og forløse roterstaken, vil symptomene virkelig forsvinne, vil barnet gjensinne sin kraft, sin klarhet, sin balanse. Alt annet, inkludert diagnostisering og medisinering av både psykisk og fysisk ubalanse og smerter og sykdommer, handler egentlig bare om å bedøve et symptom, som kanskje forsvinner for en stakkett stund, mens roterstaken den får fortsette å ulme, inntil den kommer til overflasen på en annen måte, er ofte enda litt mer insisterende en gang. Og til slutt, et symptom er ikke annet enn roterstakens rop om å bli sett. Jeg må jo si at dette var fra morsåret. Når det er så komplekst å være menneske, og våre symptomer ikke bare handler om hva vi opplever i dette livet, vi vet jo på mange plan at det vi er, ikke bare oppstår her og nå. Det blir noen følgefeil. Men hvordan tenker du at ... Altså, du kan kun bli helt ved å finne roterstaken og behandle den. Men hva hvis du ikke finner den? Hvor mye tid skal man bruke på å finne roterstaken og behandle den, og finnes det et alternativ til det? Kan man gjøre noe annet? Hvor introspektiv og fortidsfokusert skal man være? Jeg tenker at det ikke handler om å være fortidsfokusert, men om å være fokusert på her og nå. Hva er det egentlig som stiller seg ut her og nå, som kan synligvis handle om det vi tror det handler om, men som egentlig handler om noe helt annet? Hvis vi velger ... Hvis en lærer for eksempel har problemer med dynamikken i en klasse, og læreren ser hvilke sår aktiverer dette i meg, så kan det hende at læreren, når hun gjør et bitte lille inntre arbeid, enten alene, fordi læreren har gått en vei og er i stand til å gjøre inntre arbeid alene, eller sammen med en terapeut, kan få løpe det store for den gang læreren selv var 12 år og var uttatt for etter ham, og som nå ligger som et gromt i energifeltet, som stiller seg ut med nødvendigheter i klassen, for eksempel. Hvis man velger å se på sine omgivelser som et speil for det som foregår inni seg selv, i stedet for å peke utover, skylle på noen andre, prøve å få noen andre til å endre seg, så tror jeg at de knusene vi opplever i dagens samfunn i alle institusjoner og i alle setninger som ikke nødvendigvis er tilpasset de menneskene vi samler sammen der, da tror jeg at vi kan få løpe veldig mye av det vi ser som stiller seg ut. Hvis hver enkelt møter seg selv med kærlighet, og omsorg og oppmerksomhet, så har vi allerede etablert fred på jord. Så for meg handler det faktisk egentlig ikke om hva vi har fått inn, men om å være til stede her og nå kjenne hva som stiller seg ut i meg når jeg møter denne situasjonen, disse omgivelsene, disse knusene, disse smertene der ute et sted. Ved å få løst det som vekket i meg, så endrer min opplevelse, både min opplevelse av det som skjer der ute, i tillegg til at faktisk realitetene endrer seg. Det kan vi se eksempel på eksempel på, hvordan samspill med andre mennesker endrer seg, ikke ved å sette strengere regler og prøve å styre den andre til å bli noe annet enn den er, men ved å selv gjøre det indre arbeidet. Med mindre vi styrer med så hard hånd, at den andre tvinges ned i kned, inn i en diagnos, det lar seg underkaste, tar medisinen, velger fri fra seg, har en egen handelskraft og går med på at det er noe feil med meg, gi meg bare medisin. Det er vel ingen trilom, og det tenker vi skal komme tilbake til, la oss kalle det reaktivitet, der vi peker ut på omverden, peker ut på yttre årsaker til at vi er som vi er. Der vil jeg si at vi er helt på linje. Men jeg vil gjerne problematisere litt det her med rotorsak og trigger, for jeg har satt meg inn i Kasper Seip sin uro-metode, for jeg har alltid lettet etter en slags metodikk som er litt lett forklarlig å samle med, som omhandler den indre uroen, eller det ubehag, eller de trigger, eller traumen de bærer på alle mennesker. Det han sier er akkurat det du sier, at når vi opplever mennesker, for eksempel den læreren som opplever det barnet, og så blir noe triggert i læreren, så er det dit du skal gå. Du skal gå inn og kjenne på hva det gjør med meg, og hvorfor gjør det noe med meg. Jeg blir triggert fordi jeg føler meg avvist, for eksempel. Det er kjempedikt at du går inn, setter ord på ubehaget for deg selv, og blir litt venn med det. Etter hvert som man blir bevist sitt eget ubehag, så lærer man seg selv å kjenne, og kjenner igjen triggeret. Her kommer problematiseringen min. Er det nødvendig at du må spore det til et traume, eller noe? Eller kan det holde at du faktisk på en måte detekterer, skjønner at ok, her har jeg en trigger. Det er ikke sikkert at du finner ut hvorfor, men det er en trigger, det må jeg jobbe med. Det kan hende at du får oppenbaringer, men er det i seg selv det viktig å finne ut hvorfor, eller er det det å finne ut at du har det, som er det viktige? Spørsmålet. Her tenker jeg at hver enkelt kan finne sitt eget svar. For min del hadde jeg så kolossalt mange triggere, at hvis jeg skulle være bevist å leve med de triggerne, så ble det utrolig vanskelig å fungere. Da kunne det ikke vært adekvat å gi meg noen diagnoser som kompleks etter ST eller noe sånt. Vanskeligheter er det. Så mange trigger at det skal ikke veldig mye til for å bli satt ut av spill. Så for meg var det veldig viktig, og det tror jeg det er for mange, å i alle fall da identifisere det vi kan kalle for rotorsaken til noen av de for å få løse. Og jeg tror på en måte at egentlig når vi sier rotorsaken som om det er enkalt, så stemmer ikke det helt. Jeg tenker at en trigger har en rotorsak som vi er klar for å se akkurat nå, og den kan vi komme med til bunnsyn. Den første rotorsaken som vi er i stand til å se, det kan handle om noe som skjedde bare for noen dager siden, eller noen måneder siden, eller et par år siden, og så kan vi kanskje være i stand til å gå til en rotorsak for nøybarnene, og så kan vi kanskje være i stand i hypnoterapi til å gå til en rotorsak som vi finner i vår underbevissthet, og som ligger som en programmering i vår underbevissthet, som stiller seg ut, enten vi vil eller ei. Fordi den ligger der, som sagt. Det kan være fra tidlig barndom, og når vi da blir den bevisst, da kan vi få løse den. Sånn som jeg opplever det, så må vi faktisk se noe, være det bevisst, for å kunne få løse det. Men for min del er det ikke sånn at alle sammen må få løse alle sine triggere. Det er jo et kolossalt arbeid, men i hvert fall få løse noen, er det som skaper mest. Jeg må bare undersøke, helt det med å få løse triggere, og bli venn med det, men hvorfor er det triggere? Hvorfor? At det ikke er for alle? Det kan godt hende at ikke alle trenger å vite rotorsaken til at de har en triggere, men da spørs det litt, hvilken type trigger vi snakker om? For min del kan jeg ta et eksempel. Jeg kunne føle meg veldig utrygg på et bestemt menneske, og uten å vite hvorfor, så vokste dette mennesket seg veldig stort, i mitt syn. Jeg trenger ikke akkurat i dette tilfellet å si det, men dette mennesket vokste seg litt stort, og på et eller annet tidspunkt kunne det være sånn at, nei forresten, jeg orker ikke å gå i butikken og i tilfellet møte henne. Eller, nei forresten, jeg orker ikke å gå i den festen for kanskje hundre. Så begynte forestillingen om dette mennesket å skape en del begrensninger inntil. For meg holdt det ikke å vite at av en eller annen grunn til å representere dette mennesket en trigger hos meg, jeg trengte for min del å gå litt mer i dupen på hva det handlet om, og når jeg kunne se det, så kunne jeg på en måte, det jeg tenker da, la oss si kalle det for omfavnet, akseptert, la oss si den grunnhistorien, den metaforen som helt åpenbart lå tyst inne i noen av de stedene som styrte seg ut, og vi kaller det da for en, hva kan vi si, en fantasifortelling, eller et eventyr, eller et tidligere liv, eller et barnomsminnet, det er ikke så farlig, men det var helt åpenbart en storyline som jeg fikk tak i, og som gjorde at jeg var rett og slett redd for at det mennesket skulle gjøre ende for meg, altså det føltes truende, og når jeg kunne se den fortellingen som bodde i mitt indre, så var det som om trollen kom ut i solen, og sprakk, det mistet sin kraft, og min frykt for det menneske, for den triggeren forsvant. Så, jeg tenker det unike ved å se romer, det er ikke sånn at det er en oppskrift i det hele tatt, men for noen vil det være nyttig og nødvendig å vite hva triggeren handler om, for hvis ikke så kan det gå igjen, og igjen, og igjen, det går bare igjen, og igjen, og igjen, så tror vi at det handler om noe annet, for det er egentlig akkurat det samme, bare en ny forkledning, det er som en symptom, som blir en autoimmunsykdom der, og en utmattelse der, og en stivhoste der, det bare beveger seg, det cirkulerer i kroppen, vi tror det er noe nytt, men det er egentlig akkurat det samme, en ny forkledning. Det tenker jeg er en veldig fin overgang til, altså fra akademia, du snakker om hostel, og du snakker om, vi håper se hvordan trigger eller trøme kan på en måte manifestere seg i kropp. Det her er jo noe som vi, ja, du har jo snakket mye om det her, og jeg opplever at bare på den tiden, fra vi spilte i en podcast, når var det, er det ett år siden? Nei, det er mer enn ett år siden. Det er kanskje faktisk et og talt. Og når vi snakket om det her da, så var det her ganske nytt der ute å snakke om. Det var ikke veldig, det var ikke en felles kollektiv oppfatning, at trømer eller psykologiske sår, kall det hva du vil da, emosjonelle sår, at det forplantet seg i det fysiske. Siden da så opplever jeg jo at det er mye større fokus på det. Det har blitt en anerkjennelse av det. Man har også begynt å snakke om hvordan vi driver å diagnostisere og medisinere noe som egentlig er et symptom på noe som har skjedd oss. Så vil jeg bare pense det inn på, du var akademiker, fremadstårende, du var ung professor, og så ble du syk. Fikk fysiske uttrykksymptomer, og det er jo hvor mange år siden? Fem. Fem år siden. Litt kort, hva skjedde? Og hva var det på en måte, bare helt sånn teoretisk, du jobbet, så fikk du sånn og slikt, og så går vi på en måte litt mer inn i dybden, men hva skjedde liksom helt konkret? Ja, jeg skal prøve å være kort. Det som skjedde var vel at jeg var i akademia, jeg trivdes egentlig veldig godt, det var litt lett for det i akademia, jeg har alltid likt å forske, likt å intervjue, likt å skrive, så liksom det ble sånn, oi, da var jeg ferdig med doktorgradene, oi, da hadde jeg fast jobb, oi, nå er jeg plutselig professor, da kan jeg søke oppprogrammering, og plutselig så var jeg på, til og med professortykkel nummer to, så på en måte var det en slags suksesshistorie, en slags letthetshistorie, en slags historie der jeg følte meg ønsket å løfte frem, nærmest headhunted til verv og prosjektstillinger og så videre. Tjente sikkert godt med penger også. Tjente godt med penger, og hadde veldig sluttet min identitet til prestasjon, til jobb, til titler. Så jeg ble sammen med professoren og hadde stolthet knyttet til det, jeg ble vel professor da jeg var 38 år eller noe sånt, og snitt i bransjen er sikkert 58, så det var liksom tydelig utført snitt, kanskje, det spiller ingen rolle. Jeg hadde stolthet i kvikt og raskt opp i gravene. Det ble et slags kvalitetsbevis, det at ting skulle gå raskt. Samtidig som dette spilte seg ut, så strevde jeg med nære relasjoner, og vi trengte å gå mye inn i det, men spesielt i ekteskap, og min første ektemann, der endte det jo da med skilsmisse da jeg var 33. Jeg må bare tilføye, du har jo skrevet en bok som heter Slip meg fri, hold meg fast, som handler om akkurat dette. Som en del av kvartetten din. Det var bare å skyte det inn. Ja, og den vil jeg egentlig anbefale til alle som strever i kvarforhold og som ikke skjønner, som ikke klarer å se seg selv utenfra, fordi i den boken Slip meg fri, hold meg fast, så ser jeg på historien til kjærlighetshistorien nr. 2, ektemann nr. 2, som jeg møtte noen uker etter skilsmisse nr. 1. Han... Det må jeg bare si, jeg kjente han igjen på avstanden. Vi sto der i kafékøen på vår første date, og jeg bare holdt rundt han i livet, og vi snuste hverandre i nakken. Det var en veldig romantisk fortelling om å komme hjem, og vi bare visste at vi skulle være tøyene på samme dag. Så gikk det. Han hadde en veldig videnskapelig kærlighet og pendler for henne i to år til. Etter to år flyttet sammen. Han ble plutselig stedsatt til mine to barn da han var fem og seks. Jeg er allerede gravid med barn nr. tre. Vi stupet inn i en hverdagsfamiliekonstellasjon. Ikke bare enkelt, for å si det mildt. Hadde jeg ikke vært gravid, hadde jeg sikkert blitt skilt umiddelbart. Fordi det var så gøy å gå inn i den nye familiekonsentrasjonen. Av ulike årsaker, konfrontasjoner, opp- og nedtvarer i dette ekteskapet. Det var jeg klar over, at det var opp- og nedtvarer i ekteskapet, og at det var ulike grunner til å ikke klare å komme seg ut av dette. Plutselig var det husbygging, og så var det korona, så det var alltid noe som gjorde at det var vanskelig å gjøre allvarlig skilsmisseplaner. På et eller annet tidspunkt da vi er hos partterapeuten nr. tre, sier partterapeuten «Kan det hende meg, Camilla, at du trevende har noe med dine barna å gjøre?» Dette skjedde for 35 år siden. Det er størst målet. Før det hadde jeg ikke trodd det. Jeg trodde at min barna var rosenrød, og at hvis det var noen som hadde en vanskelig barna med ryggsak inn, så var det min mann. Så begynte jeg å være psykolog, og hos psykologen lærte jeg noen nye begreper, som denne gangen ikke var teori, men som handlet om meg. Det var emosjonell omsorgsvikten, parentifisering, dissociasjon, PTSD. Jeg var litt i sjokk, for jeg hadde ikke trodd at dette var meg. Så vokste smerten seg. Altså, den bare vokste, fordi jeg fikk bevissthet, men jeg fikk ikke forlevd noe som helst, gjennom samtale-terapi. I den voldsomme smerten ventet jeg meg. Det var nesten som i et restaurant. Kan noen hjelpe meg? Helt konkret, var det sånn at jeg googlet utbremt-test, utmattelse-test. Jeg googlet sånne ting og havnet på hjemmesiden til en sjaman. Det vil jeg bare si, at av og til tror jeg at det er en alketisk inngripe, når vi driver og googler. Jeg tror ikke at alle som googler utbremt-test havner på siden til den sjamanen som jeg gjorde. Men jeg havner på siden hans, og jeg har lyst til det. Jeg tenkte, sjamaner eller ikke, drit i. Jeg var jo da ateist slash agnostiker. Jeg trenger hjelp av noen som kan hjelpe. Da var du ganske desperat etter, som du sier. Ja, samtale-hjelp. Samtale-hjelp med energi. Så begynte jeg å ta den, og med måten jeg er inne, så sitter jeg i diverse kurser og lærer om kjakra, energikropper, kjell og reinkarnasjon, og reik i hviling. Jeg er på en måte grek, men jeg er jo student, hvis du skjønner. Jeg har en identitet som student, norskeri og antropolog. I starten sier jeg til meg selv, bare vær deltaker og observatør, som du er vant til for forskningsprosjektene dine, og så tar du til deg noe om det er noe her for deg. Vits var jeg langt inne i en følelse av å være omfavnet av noe mye større enn meg selv. Den første opplevelsen av det, det var i en meditasjon nede ved sjøen, en dag jeg var særlig nedfor, særlig deprimert. Jeg ville kunne gjerne tenke meg å gjøre slutt på alt. Da hadde jeg sagt at jeg ikke var suicidal, men livet var jævlig tungt å leve. Så kommer det en kroke. Vits, du må ta den lille fortellingen om denne kroken. Så kommer det en kroke som setter seg foran meg og larmer foran meg. Det er litt ualminnelig for meg og sikkert for de fleste at det kommer en kroke og plasserer seg rett foran en når den sitter der med tårer nede over øynene når jeg ser for meg at det er en grå dag. Så ser den for meg og jeg tenker kommer det til meg? Det føler jeg at den gjør. Så begynner den å hoppe faktet med klokken mot høyre for meg. Til den er på en type kvart over i en høyre synsynkel. Så føler jeg at den hopper videre for jeg sitter helt som på speilet og jeg vil ikke skremme den. Jeg har på følelsen at den hopper videre og at det er noe som føles som en evighet. Så ser jeg den igjen i motsatt venstre synsynkel kvart foran. Så hopper den helt fram til den igjen står foran meg. Da får jeg et slags gist og det er en slags bølgefølelse inni meg og jeg får tanken at jeg er omfamnet. Jeg kan fortsette med tellingen men derifra begynner jeg å ... Var det en slags øye åpner for deg og for hva skal jeg si? Vi dunder mirakler for det vi omgir oss med som på en måte ikke som var helt i den andre enda det du har hatt i ditt virke og som agnostiker at det finnes ikke noe annet og så får du en slags sjelsettende En sjelsettende en sjelsettende opplevelse og når jeg ser på den så er det mye annet. Da har du åpnet øynene dine for at her er det mye det er mye vidunderlig som beveger seg på et håpetvis annet nivå enn det man har sett før. Fordi at hvis man våger å se så vil jo naturen eller omgivelsen våre gi oss en pekepinn på det som er viktig. Men da må vi brytes ned og skifte fokus litt fra det vi er vant til å fokusere på. Da begynte jeg å lese omgivelsene jeg tror aldri jeg har lagt så mye merke, jeg har ikke det så. Plutselig begynte jeg å legge merke til detaljer til naturen som endret seg jeg begynte å gå ut fast jeg mediterte ute hver eneste dag i en lenger periode regelmessig og nå mediterer jeg ikke så mye ute men jeg kan være ute i meditativ tilstand bare i sjøen tre ganger i uken og oppleve den rentelsen. Plutselig begynte jeg å lese naturen lese overflaten i sjøen lese skyformasjonen og lys og spørre meg selv hvis dette er budskap til meg, hva er det? La oss si at jeg begynte å snakke med min underbevissthet via naturen som speil Det var veldig spennende og jeg følte meg sett av meg selv ved å inngå i denne type dialog og etter hvert kunne jeg få leke meg litt med det og for eksempel i enkelte dager har jeg sagt til meg selv for eksempel kære guide, en bestemt guide hvis du er her i dag sånn som jeg håper kan ikke du sitte i form av en skarv og vente på meg når jeg kommer til sjøbadet og et par ganger når jeg har gjort det, så har den skarven vært det, og jeg har kjent det så tykt i kroppen og den har vært der og den har stått der under hele sjøbadet og en gang bestemt da når jeg kom til trenk og bare skaffa av så stod jeg og bare tørket vingene og gjorde ingenting annet enn å tørke vingene og og jeg følte at det var et veldig sterkt budskap til meg om å liksom bare nå kan du holde deg i ro og når den da endelig flyr så flyr den veldig, veldig lavt og jeg valgte igjen å tolke det sånn ikke sant, et budskap til meg om at jeg trenger ikke å fly så høyt akkurat nå nå kan jeg holde meg litt i lavere terreng en stund for det er det jeg trenger nå så det handler liksom om å ta imot det som egentlig vi vet er vår innre sannhet men som vi så veldig ofte har en tendens til å se bort ifra fordi fordi vi har opplevd til å stole på de såkalte ekspertene eller på forskningsresultatene eller de statistisk signifikante resultatene fra et eller annet så er det kanskje noe helt annet som er riktig for oss for eksempel så ble det riktig for meg å trene mye mindre enn før i oppfriskningen min selv om jeg hadde lest at fysisk aktivitet og jogging og vi vet det at det skal være veldig bra men i min oppbyggningsfase så trengte jeg faktisk å trene veldig mye mindre enn før bare som et eksempel men det er jo noen ting som slår meg det første er jo det at vi snakket om det her med triggeretøy med natur altså hvor mye tilheling er det ikke i natur og når vi mennesker er plassert i det her materialistiske konstruerte verden som vi har optimalisert oss til og lagd, som gjør at vi blir sykere, vi blir svakere vi kommer lengre bort fra det som egentlig er bra for oss så slår det meg jo at det å være ute, det å leve mest mulig at det uretta naturlig er det som gjør underverker og nå skal jeg bare ta et lite tankespinn her og så skal jeg komme tilbake til et spørsmål vi driver og bygger opp institusjoner som skal vareta kriminelle, barnevernsbarn psykisk syke vi avvikler landbruket i små skala bygger store industrielle fjøs hva hvis vi hadde begynt å kurere med å plafere dem i naturlige omgivelser der de hadde jobbet og kloret jorda i stedet for å ligge på institusjoner med medisiner og diagnoser det var bare et lite tankespinn og så lurer jeg på da når du forteller det høres ut som at på en måte så trenger du litt den her bekreftelsen på hvordan du ønsker å se en skarv hvordan opprettholder du balansen der med å ikke på en måte ønske for mye eller ta det som et kontra bekreftelse hvis du skulle ønske deg det og så skjer ikke det altså hvordan klarer du å balansere den det ønske om eller bekreftelsen på på det på en måte at det ikke, for det er jo helt åpenbart at du som menneske har en ärgärdighet och har en sån indoktrinäk du är så flink i det du gör du är så flink i att skriva böcker det är ingen som är glad att skriva böcker lika fort som dig, du är flink på allt du gör och det har man ju sagt den här flinkepiken, Malcomilla som igen på en måtte beväger sig över i det som inte över i det här hur kan du förse dig själv och kräva mer av dig än det du egentligen tränger att infri på det var kanske lite vagt men jag tror du känner vad det är jag tror att för min del så handlar det om bevissthet hela tiden i alla fall jag övar mig på att bli bevisst på vad som är bekräftelser som jag är inne på för mig så var det nya konceptet att vi kan förstå det så att vi har spirituella guider och på ett senare tidspunkt så blev det naturligt för mig att tänka att jag kan utvidga min förståelse av mig själv med stor S till att också inkludera dessa aspekterna de magiska spirituella guiderna de kan jag egentligen inlämna i min förståelse av mig själv för det är något jag är på jakt efter att integrera inte bara de traumatiserade avställda delpersonligheterna, de sårade inre barnen som blev avvisda en gång då men att jag också kan jobba med att upptäcka och identifiera samsorger, inte visst jag hade ävnar inte visst jag hade delpersonligheter som vi på något sätt har avställda som kollektiv och kallade för änglar eller aliens eller gudar och gudinnar, och så kan vi till exempel bruka de benämnelserna vi vill eller så kan vi hämta in några av de arketypiska kvaliteterna och identifiera oss med det och välja att på något sätt se ting från ett annat perspektiv för att låta det bli ett klokare perspektiv ett högre perspektiv och på ett eller annat tidspunkt så är jag i en dröm eller meditation och många har säkert sett på sig detsamma det är säkert något i det kollektiva fältet så får man en trappetrins-tyramid och så tänkte jag att om vi alla är människor och ser den tyramiden så ser vi ju den allesammans på vår egen måtte som är sann för oss, och om du står helt nedåt i sanden och ser fram ut på en tyramid så ser du kanske bara en trädkant du ser inte någonsin trädkanten du vet inte att det är en tyramid på något sätt och det är det du ser och om du väljer att gå upp på tyramiden helt på toppen så står du plötsligt på toppen av tyramiden och ser att det är en tyramid och du ser att om du ser på den ena eller den andra eller trea eller fjärde sidan så ser det olika ut de olika sidorna kan ha olika färger och nyanser och charteringar och så vidare, så plötsligt så blir det sant för mig på ett dykerhatt än förr att hur vi ser världen har med perspektiv att göra och det är ett extremt enkelt visstånd men samtidigt så är det sant och då kan jag lättare acceptera att vi olika människor kan förstå ett visst fenomen på olika måten eftersom vi har olika stödfärger kanske utan att vi vet det och så för att svara på spörsmålet så var det viktigt för mig att kunna se att på ett steg så står jag där och då är det viktigt med de bekräftelserna men så väljer jag att avidentificera mig med det, så som för min del till exempel jag identifierade mig med shamanen och shamanskolen en periode och så avidentificerade jag mig och gick ut av det. Jag var i en period litegrann upptatt av human design och litegrann lite stolt över att jag är en själv med energityper som heter Reflecto och bla bla bla, och så avidentificerade jag mig med det. Och så kunde jag vara upptatt av olika former för klarsamsta utvisning av energi och så avidentifierade jag mig med det. Och så tänker jag att min resa då handlar om att smaka på olika ting, se på något från ett i perspektiv känna på hur du är inne i den gruppen och så träffa mig ut igen, för att jag ska öva mig på att stå fullt och helt i min egen kraft, utan att göra mig mindre än, utan att göra mig avhängig av varken andras annat känns eller applåder, men det är ju också en lång resa, och inte minst för att en del av mig försöker önska applåder på böckerna, för exempel, att jag önskar att bli sett. En del av mig önskar till och med att någon i akademien ska säga kanske vi kan invitera Marika tillbaka och tillbaka tillbaka till hennes professorat i spirituell vitenskap. Det hade varit kul. Och det hoppas jag att du har lyft in det. Theréa? Vet du, jag må ju säga att det är en ting som slår mig när vi pratar om det. Som jag sa istället, så är jag ju väldigt öppen. Någon syns ju kanske att jag är jag vet inte om de vill kalla mig spirituell, men jag är lite för du vet att det kollektiva ordet som brukas om de som är lite åndlig, rätta eller spirituell, det är ju liksom att vara Shangala Bangala. Du latterliggör och alltså både det och det att vara alternativ är ju ord som är negativt belastade. För att du gör något annat än det som är socialt och samfundsacceptet. Så om du bara snackar om de har ju något här uppe i nord som heter vardagar. Har du hört om det? Ja, att du vet när någon kommer. Du hör det klirriga skapande av en dörr som lockar sig, men det är ingen som kommer. Men du vet vem som kommer och vem som kommer. Det är det ena, det andra är ju instinkten vår, att känna på mageförelsen, det att veta när ett barn docknar i vågna utan att ha babysitter. Alltså vi har ju väldigt många instinkter och förnämelser som från gammalt av är anerkänt, men som vi i vårt samfund har undertryckt undergrant. Och så slår det mig att när vi sitter och pratar om det här så är det människor som vill följa massamotstånd, som vill skruva podcasten och tänka det här vill jag inte höra på. Det här har inte jag något med. Det här provocerar mig dybt och indigt och det är kul att vara. Det är lite tillbaka till det vi snackade om i stället med den här reaktiviteten och trigger. Varför blir jag triggad av att höra Nina och Maj-Camilla prata om spiritualitet, om human design eller shamanism eller oavsett något som är alternativt här med dig. Nu har det gått den runden där. Vad gör det? Och hur ska man? Jag har en spörsmål. För det här att vi snackar om det på den här måtten, med lite olika perspektiv. Tänk om akademi hade kunnat komma och tillbaka dig ett professorat med spirituell vetenskap. Hur ska vi klara att ufarliggöra allt det som finns mellan himmel och jord? Det som min bästa mor brukar säga är att det är mer mellan himmel och jord än de flesta andra städer. Hur kan vi ufarliggöra att bara prata om att här är det ting vi inte förstår, inte kan måla. Kan vi bara hantera att det är så? Ja, jag kan ju säga hur vi kan ufarliggöra det. En av orsaken till att man blir trygg är att väldigt många av oss har en iboende för det som är utanför boxen. Det som är utanför det vi har lärt. Det är mycket enklare att bara förhålla sig till den programmering vi har upplagt inför, och inte minst är det vanskligt för oss med akademisk utbildning. Jag måste sitta in nu, Camilla. För det som jag tycker är väldigt speciellt med den här synen är att vi till och med kan uppleva på gränsen till aggression mot det alternativet. Aggressive människor för att någon menar något annat inför det här. Det var bara en skyte. Ja, det som jag tänker är att det är väldigt spännande för den människan. Om man är intresserad kan man gå upp och känna varför jag blir synd i möten med detta. Vad triggar mig i det som sägs här? Om man går där så vill man kanske, om man är villig att ta en timme med en psykoterapeut, då måste man vara lite öppen. Men om man är intresserad av att ta en timme med en psykoterapeut, eller en hypnoterapeut, eller en regressionsterapeut, eller bara vara öppen genom intuitiv skrivning, jag har fått mycket insikter genom intuitiv skrivning, så vill man komma i kontakt med en föreställning till exempel, som handlar om kristendomens patriarkalska förståelser, eller kristendomens patriarkalska förståelser, eller någon annan programmering som inte en gång är detta människors egna tankar. Men det är rätt och slett programmeringar som vi har fått in genom samhällsstruktur, genetik, morsmärk, och så kan vi gå bakom och bakom och bakom, och vad är det egentligen vi är rädda för? Väldigt ofta så tror jag att vi alla människor är rädda för vår egen framtid, vår egen kraft, vi är rädda för att ta ansvar för våra egna liv, och vi är inte minst rädda för att ge oss själv omsorg. Därför håller vi oss själv upptäckt med externa ting. Vi håller oss upptäckt med älten, och löper runt i handskarhjul och producerar, och tjänar pengar, och är hjälpsam, och den typen av ting. Vi holder oss opptatt med sykdommer, medisiner, og diagnoser, og utmattelser, og ME, eller vi holder oss opptatt med noe slik at vi slipper å gå innover i oss selv, og innser at vår kraft er så mye større. Og ikke minst så er det vanskelig for akademikere å våge å gå innover, fordi vi har en vitenskap som er basert på Darwinisme, og sjeløshet, og at alt er tilfeldig, og at kun det vi kan observere og måle finnes, men da er det jo sånn at kanskje er det noe som finnes som ikke kan måles med de nåværende målerettskapene våre, det er noe en ting, og det andre er jo at etter hvert så er det faktisk mye som kan måles, men det kan ikke nødvendigvis forskes på med den såkalt gullstanderen, ikke sant? Som handler om sånn randomized controlled trials for de som opptaker sånn, og fordi de ikke kan gjøre på den ditte lille smale forskningsmetoden, så velger man å se bort fra det. Og det er en forhold jo gjennom at da er det egoets kamp om overlevelse, egoets kamp om at det er liksom skam og slu. Man tror at det er en skam og slu, man tror at det er en skam å utvide sin bevissthet, og det burde det jo absolutt ikke være. Men jeg tror faktisk ordet bevissthet da, er det vi kan bruke for å ufarliggjøre dette her. Bevissthet? Vi trenger ikke snakke om Gud, eller om sakra, eller om engler, eller om noen ting som helst. Vi trenger egentlig ikke bruke noen som helst begreper i det hele tatt. Fordi dette her med sjelen, som vi kan kalle det, eller bevisstheten, det er det vi alle mennesker har inni oss. Det er den kernen som er i vårt innerste indre, baken for våre tanker, baken for våre følelser, baken for våre traumer og programmeringer. Den, la oss si, sannheten, kernen, tryggheten, visstheten som vi alle har ligger i visskraften. Tid snakker jeg om. Vi kan snakke om bevissthet, eller sjelen, og det tror jeg alle mennesker er i stand til å komme i kontakt med om vi i dag gir dem et 30-dagers challenge, kanskje allerede et 10-dagers challenge. Hvis man hver dag gjør en liten meditasjon på noen minutter, la oss si fire minutter, du setter deg ned, og så fokuserer du, du kan bevege deg, fokuserer du på hver rett. Du går innover og innover og innover i deg selv. Og så øver du, og så vil du da fullt av tankespill, mange mennesker fullt av tankespill. Da er det å se tankene, og se når de vennlig oppgår det. Se tankene, og se når de vennlig oppgår det. Og når du har gjort det i noen dager, i noen minutter, så innser du plutselig at hvem er den som er i stand til å observere mine tanker og sende de vennlig videre opp hos meg. Hvem er observasjonspunktet? Det er din bevissthet. Det er din kerne. Det er bevisstheten. Hard science, vi vet ingenting om hvor bevisstheten oppstår. Og min hypotes er jo at bevisstheten oppstår absolutt ikke i hjernen vår. Den finnes i hver en cell. Det er derfor vi har så intelligente celler som kan reprodusere seg, som kan reprodusere verden. Eller tilhelle seg selv. Eller tilhelle seg selv, og så videre. Det er så artig at du sier det. Jeg har en god venn som er fysioterapeut. Han er fra Nepal. Han har jo satt seg han er en ekstremt kunnskapssikk mann. Yngre enn meg skulle ikke tro det. I kunnskapsnivå. Han sier jo det til meg en gang, for vi pratet om selv og kropp og hvordan samfunnet oppfatter santheden. De mekaniske menneskene som er rasjonelt styrt det er jo bare å tenke deg til. Så sier han men strekk ut hånda di, Nina. Ja, det gjør jeg. Så sier han, hvem sin hånd er det? Så sier jeg, det er min hånd. Ja, hvem er du? For når jeg sier at hånda mi jeg ser på hånda mi, så sier jeg det er min hånd. Hvem er jeg? Jeg sier ikke at hånda er meg. Hånda er meg. Fordi at kroppen er min. Jeg sier ikke at kroppen er meg. Hvem er jeg da? Jo, jeg er den som har denne kroppen. Hvem er jeg? Det var litt artig, for det perspektivet der det gjør noe med jeg tror det gjør noe med nå har jeg lagd en liten røykeslutt en podcast jeg vet ikke om folk ser humoren i det for jeg har jo litt sånn jeg har jo litt komisjå oppi hodet mitt ofte, når jeg ser mann observere meg selv. Og der var det her for meg å slutte å røyke. Alle vet jo at Nina har vært en dedikert røyker. Liksom den siste siste røyken stolt. Men jeg har alltid sagt at den dagen jeg kjenner at det ikke er bra for meg. Altså den som er inni kroppen min da skal jeg slutte med det. Og det gjør jeg for meg selv. På samme måte som at det her røyket for meg selv. Og det å på en måte løfte bevisstheten litt ok, hva kan jeg gjøre for at denne kroppen dette verktøyet, my vessel skal fungere best mulig den tiden jeg er på jorda. For meg vil det være det å bli svak og bli syk og bli på en måte forhindret i å leve et best mulig liv og gjøre de tingene jeg skal gjøre. Det vil være forringende. Så hva kan jeg gjøre? Og så vet du jo da nå. Men igjen, oppleve som alternativ. Du kutter ut sukker og lettekarbohydrater og ultraprocesserter det ligger som et grunnpremiss i min hode. Men kutter ut det du kutter ut inaktivitet du kutter ut å være dopamindrunke på telefon du kutter ut disse tingene hva vil det gjøre med ditt fartøy som er kroppen? I stedet for så fortsetter vi å gå til legen. Vi får sterke medisiner som vi vet vi som har fulgt med litt da ødelegger cellene det ødelegger kroppens eget sine egne strukturer og fremmer og fremskinner ødeleggelse. Poenget mitt med denne lille refleksjonen er at når du forstår at kroppen er min men kjører jeg jeg er den som er den som styrer kroppen, da vil man også bli mer oppmerksom på det man omgir seg med. Da vil også tilstedeværelsen når du er ute være i naturen være på en måte der da er man tilstede. Vil ikke det være den beste medisin, du snakker om fred på jord når vi blir tilstede i oss selv, det handler ikke om å flykte opp i astral vet ikke det handler jo om å være i bevissthet som du sier. Hva kaller du det? I vår bevissthet og i vår eksistens? Ja, hundre prosent det er det som er, og årsaken tror jeg at en del mennesker har motgang mot både religiositet og enkelte former for spiritualitet, det er jo at det nemlig ikke handler om tilstedeværelse men det blir en alternativ maske en alternativ måte å holde og rømme fra seg selv mens det som jeg er opptatt av, det er nettopp dette her med å bli bevisst på hvem jeg er, å komme tilbake til kroppen, tilbake til her og nå og det er i hvert fall mange mennesker av de som fremdeles lytter til oss der kanskje kan kjenne seg igjen i det at vi kan ha en tendens til å være i fortiden og benage på den, eller vi kan ha en tendens til å drive og planlegge fremtiden, så vi er tilstede der, eller vi er hele tiden et annet sted, og så handler det om å være her og nå, oppdage hva som spiller til her og nå, og da kan du være til finala med fortiden og fremtiden som spiller til her og nå, men ved det å løte det, og enten integrere det eller løte det, så blir vi altså mer og mer klar det er en klarhet som kommer frem her og nå og da kan vi begynne å tenke tanker som hjelper oss å bli friske, de kan begynne å gi oss det vi trenger, og jeg er helt enig med deg at i mange tilfeller så er det sånn at medisiner kan dempe noen symptomer, men de har noen sideeffekter, og det er ikke bare bivirkningene, men de har noen sideeffekter som kan være mye større enn de fremmede effektene, og det da å komme tilbake til hvem jeg er og hva jeg trenger, det er veldig viktig, og det vil være individuelt da, hva man trenger, for de fleste så vil det være et veldig godt valg å slutte med sukker og vete og ultraprofisert mat, og kanskje å redusere på melken, men opp til hver enkelt, jeg kan si for min del så var det helt naturlig å endre på kosten nå, de senere årene, å endre på kosten, og en periode så var jeg ganske streng i mitt regime, og nå er jeg mye mer fleksibel igjen, men jeg merker at fordi nå kan jeg stole på kroppen når jeg har lyst på noe tidligere kunne det vært en craving etter noe, mens nå når jeg har lyst på noe, for eksempel jeg kan ha en periode der jeg spiser veldig mye broccoli eller spinat eller økologiske frøbostager men også andre ting, altså fett hvis jeg har en craving på noen måter er det fordi kroppen trenger det det er en mineral eller en vitamin eller noe og så spiser jeg det i stor mengde jeg har begynt å spise tang faktisk også i det siste, og jeg har kjempetro på det Nei, spennende jeg tenker jo at bevissthet være til stede, det er jo ikke ikke feil, og så vil jeg jo hoppe til det her Mai-Camilla-Muncher-formidlene fra nå har vi jo snakket forsvinnende lite om det å være grunder men det som ligger i det er jo det at du har gått den vei du har skrevet fire bøker og bevegt deg bort fra det etablerte, det trygge stor inntekt, sant i en verden der vi trenger kapital for å være en del av det samfunnet som vi er en del av og det er jo fortsatt noe som på en måte jeg tror forringer litt den gode utviklingen vi har nå etablert det sånn at vi føler at vi trenger et soverom til hverdag og det gjør at ja man trenger inntekt også ehm men men når man nu etter hvert beveger seg denne veien nå begynner jo våre barn å bli store min yngste er 17 år så tenker jo jeg at når hun er ferdig å bo hjemme og gå på videregående hva skal jeg da med alt det her nei kan ikke jeg bo da på en hybel ehm kan jeg reise rundt og besøke barna mine og dra hjem til dem og lage middag og passe barn må det være sånn at jeg skal sitte som en sånn matriark og eie stort fordi at jeg skal være verdskap for mine barn og min familie, jeg vet ikke hva er verdien i det egentlig nei men jeg kjenner jo også at vi er vi har assosiert det å eie og skape og erverve det var prate om arv her om dagen for det er jo blitt vanlig at man gir forskud på arv ikke sant, la oss si at du har en småbruk og skal du for at noen skal overta deg i familien så gjør du en slags forskud på arv og så kan det bli konflikter innad fordi at kanskje noen søsken eller om det är förälder, alltså nom är ju en i förexempel summen så börjar man att diskutera på det men det man ser sig blind på är ju att för det första, arv är ju något du får när någon är död det är inte något som du har en död rättighet att få det är det ena, det andra är det att hur många konflikter blir det utan pengar vad det är Nu var jag bara på underhåll jag tänkte, det här hänger samman med det att du från akademia betyder till det att sitta där nu och bruka av egna medel för att realisera böker du gör något du tror på, det du egentligen driver på med att förmedla, och det är hur ska du samhället vill inte finansiera det du förmedlar Camilla, för det genererar inte pengar till samhället Hur ska du tänka om det? Hur ska du lösa det? Nej, det är lite intressant det här, för att för mig som jag ser det, så är det så att det att erbjuda sig egendom och pengar bara för att erbjuda sig det det ger för mig ingen värde och arv som koncept det är inte något jag förhåller mig till jag har inget önske om något, arv för min exempel så är det varken ett önske om att få eller nödvändigtvis det är något som vi har för att ha drama det skapar drama så får vi testa ut kärlighet ärlighet, redlighet manipulation, löner och så vidare, och i alla familjer så har vi våra drama som vi ställer ut och i någon så handlar det om arv och i någon så handlar det om löner om föräldraskap och farskap och plötsligt så tar vi ungarna och bara, ja, sammanlever på en löj det är i väldigt många familjer i väldigt många familjer så lever man på löner och så är det upp till ett antal tidspunkter att bryta mönstren och bryta lönerna, när det gäller pengar så har det varit ganska sådant beinhart för mig att gå ut av en god lön och bruka pengar och tid på att skapa och producera och laga böcker och resa runt dels för egen regning och på en måtte gå ganska kraftigt i minus i slags brytsor men det jag känner på akurat nu är att pengar sant som du också var inne på det är också något som skapar möjligheter för att, jag har ju lust till att skapa och det jag har lust till att skapa kostar pengar, jag har lust till att hjälpa andra med att skapa böcker och ut i böcker, jag har lust till att hjälpa andra med att ge kurs och vägledning, jag har lust till att dra på retreats, jag har lust till att ha retreats för att de som kommer ska vara i stan till att trä in i sin egen kraft in i sin egen skaparkraft, jag har lust till att själv dra på kurs runt omkring kanske stiller retreat i ett eller annat kloster ett ställe, jag har lust till att dra runt och besöka helliga städer och vara på privatbesök i pyramiden i Egypt det är mycket jag har lust till och det jag har lust till det kostar pengar, jag har lust till att hjälpa ungarna min i varje fall till en viss grad och de är fullständigt avhängiga av mig ja, jag tränger intäkt och det som jag då tränger att trä ut av det är faktiskt gamla programmeringar som tillser att pengar skapar bara problem skapar konflikt skapar drama det är som om jag nästan har ingått ett sånt kallat kuskhetslöfte eller fattigdomslöfte som om det är mer höjvärdig att sitta i fattigdom och det är inte mer höjvärdig att sitta i fattigdom på något sätt jag kan skapa mycket mindre om jag inte har något just nu så jobbar jag med att trä in i en föreställning om att det jag har att tillby är värdifullt så att det är naturligt att jag kan ta emot och så prövar jag också att bryta ut av några tankar om att generositet är att ge utan att ta emot jag har en sån förvrigd ideologi runt pengar och överflod som jag inte helt har fått kontroll på men som jag jobbar med att få kontroll på och bland annat så handlar det om att pengar i dagens samhälle blir ofta brukt till makt och manipulation men man kan också bruka pengar till frihet och frihet men la oss nu på det för det som du säger, makt, det är också något som är negativt association av de som inte har önskomakt för maktens del om man ser på pengar som ett bytteverktyg för det var det det började med man bytte av tjänester, man bytte av varor och så fick vi pengar som blev på något sätt det vi bytte varor mot så om vi ser på pengar som byttemiddel du ger något till världen och så får du pengar tillbaka som du igen kan bytta mat emot så kanske det, för jag känner mig väldigt en, jag vet inte hur många gånger vi har pratat om det här, för det är något som är lite som tillbakavänd i förhållande till våra värder, det sprider emot våra värder och önskar oss pengar för vi associerar det med kapitalism med allt det som inte är bra för människor men om vi båda snurrar på det och tänker på det som ett byttemiddel så kräver vi också att existera vi kan inte som buddha leda på en tidskola om dagen och i tillägg så kan vi inte kräva att våra barn gör det, så när det är asketiskt, jag offrar allt tänkningar, jag tänker det som vi säger här uppe att det ena slår inte ihjäl det andra det att jag inte tränger att sitta på en firrums räckelighet när mina barn är stora och flyttar ut betyder inte att jag inte ska ha ett ställe att bo, för det tränger jag, men att man inte har mer än det man tränger och att vi tänker på det som byttemiddel. Kanske ska vi bruka lite tid på området och tänka det. Och det är lite artigt för idag morgon fick jag en melding från en duktig, hon är faktiskt healer och reader och lite av det Anita Angelica medgör en melding, jag borde stå och läsa det men i något av det hon skriver hon ställer spörsmålet hur integreras pengar och spiritualitet på en hög vibration och det betyder på andra måtet hur kan vi uppleva trygghet och autenticitet och integritet vid att vara i en pengflytt kan det vara en annan måte och då svarar hon att du ger frihet och motstånd i tillit när du lär världen genomföra både energi och tid. När du tar betalt utan skyld och betalar själv med glädje. När du skapar det du önskar skapa och lär pengarna sträva tillbaka till dig som en form för en form för genbetalning alltså ett byttemiddel. Så det blir på något sätt det handlar om skyld och det handlar om värdi och se sin egen värdi och jag är ganska säker på att jag vet inte varför vi ska gå där men på grund av att allt är som det är så tror jag väldigt många av oss har en grundläggande söljse av uvärdighet och den uvärdighet och värdelöshet och den kan komma ut från sykdom som de här kompenserande mönstren och det är kanske urtröjande för att säga det så. Och när jag är upptäckt av barnomströmmar så handlar det faktiskt inte om skyld och skam vill jag bara säga. Så de som läste bökenen är inte poängen med att peka på någon men det att se vilken typ av förtällingar bär jag med mig i en kropp som jag nu måste se och få lösa så att jag kan se vår egen värdi. Och när vi ser vår egen värdi då tror jag också att vi kan ta emot det vi tränger för att realisera vår skaparkraft. För det är ju för oss egeninansikter. Så jag är inte intresserad av att tjäna pengar för pengarna själv men jag är ju intresserad att resa på de kurser jag har lyst att resa på eller hjälpa de människor jag vill hjälpa eller för exempel för min egen del publicera flera böcker och spraya ut i världen till de som måste resonera med det. Ja. De som säger att vi inte kan lösa några världens problem. Vi gör det i alla fall kanske för oss själv. Kanske. Och vet du vad jag har sett för mig? Jag har sett för mig att resa runt och ha podcast i olika delar av världen på olika språk med och utan tolk och snacka om traumor och förlösningar och prövningar. Och lyfta fram det som krävs att lyfta fram. Ge det ett ord, ge det en form. Kanske också skapa något om det är dikt eller sanger eller teater eller vad det måste vara. Och se på det. Så var det. Och när vi har fått anmärkande och validerat att så var det, så kan vi slippa det. Och det är ju det som är med det som förblir, vi har inte snackat om traumor, men jag ser det som att vi har krävt de känslor som längtar efter att bli sett och validerat så att vi kan slippa. Och det tror jag att världen kräver, så att vi slipper att sitta fast i förtiden. Någon tror att traumor händer när vi drar i förtiden. Det handlar egentligen om att förlösa förtiden för att få ökt delvärdelse i vår bevissthet här och nu. Det ska Maj-Camilla få lov att värde något av det sista som du sagt här. Vad ska jag säga? Det är rart med det, men alltid när vi snackar. Och gärna på podcast så sker det något. Det sa vi ju också förr vi startade upptaket. Och det här kunde vi fortsätta med länge. Men jag tänker hellre att vi ska ta och sätta strejk här och så ska vi ta upp igen tråden. Det har vi också snackat lite om. Jag har lyst till att visa till och belysa alternativa måter att driva kommersiell omsorg på hälsoväsendet. Jag har lyst att invitera dig tillbaka och förtälla lite om ett av dina forskningsprojekt. Och bara det att se världen på en lite annan måte när det kommer till äldreomsorg. Det är inte för att vi bara ska prata om det projektet men där jag har lyst till att dra den vidare där vi snackar om vad människor tvänger, hur man kan bli sedd, hur de möter andra. Och kanske snacka lite mer om det här med samhället och kapitalism och hur vi brukar våra medlemmar och människor i det här. Kan jag bara få lov att nämna, om den här episoden går ut på lusten för 22 april, gör den det? Den här? Ja det gör den. För då vill jag gärna bara nämna till de där ute som känner att de har lyst till att skriva intuitivt. Så inviterar jag till kurs i intuitiv skrivning för dig som har en bok i magen. Kurs uppstarts 22 april. Kurset går online varje uppe i veckan. Du hittar mer information på www.lamaskenfalle.com Där hittar du information. Du kan även ta slash skriverkurs för att komma rätt in på sidorna. Alldeles på .com så hittar du information. Ta gärna kontakt med mig där du känner att detta är något för dig. Det är inte ett traditionellt skrivelse men det är ett kurs som vill hjälpa dig många, många, många vidare i att skapa dina rutiner skriva fram boken du bär på och inte minst möta de fölelser som kan göra att vi löner med att skriva vår framgångsrika sannhet. För vi kan tänka Herregud, vad vill de andra säga? Och vad blir konsekvenserna om jag väljer att dela min insikt min visdom med världen? Det är en av intentionerna med kurset att skapa ett tryggt städfälleskap där vi får förlöst en del av det som håller oss tillbaka. Ja, och då har jag ett spörsmål. Du säger intuitiv skrivning. Om du alldeles har startat en bok som är kombinerat sakrosa, egenhistoria. Är det här kurset för dig? Eller är det bara för dem som ska skriva blindt fram något från kärn? Nej, det är inte det. Vad betyder intuitiv skrivning? Med intuitiv skrivning så menar jag primärt att la sig själv skriva fram det som bor i oss utan att driva och fila på världens sättning, utan att vara upptäckt av formuleringar i staten, utan att vara upptäckt av att ha kontroll på skrivprocessen. Man kan gärna ha en skulptur och skriva utifrån det, men så kan man nästan överraska sig själv och skriva från ett klokare städ in i sig själv, om man önskar det. Min erfarenhet är att när man väljer det så blir vi själva överraskade över att, herregud, är det sånt jag ser på det? Det är primärt att välja att skriva från ett klokare städ i sig själv. Inte ha så mycket styrning och kontroll men skriva friare mer flytande, till exempel att gå in i en slags politisk ställning rätt innan man börjar skriva så att det sker mer... Du är på en måte öppen, du sänker gaden på en måtte. Du sänker gaden på något sätt. Det kan vara dig som har planlagt att skriva en bok i årevis och inte för att ta precis ingen ut, eller dig som plötsligt, just nu, känner kanske jag ska skriva en bok. Det kan vara dig som vet att du vill publicera den eller dig som bara känner att du vill skriva den för din egen del, och så vill tiden om den ska ut, och i så fall som ljudbok, e-bok, papirbok, eller hårda. Det här med publicering är något vi går igenom, för jag själv har haft stora kostnader till publicering och vill gärna dela lite av mina erfarenheter så att andra kan välja själv vilka erfarenheter de vill göra sig. Alla må inte ta så dyra val som jag har gjort. Nej, inte sant. Så spännande, Maika-Milla. Den tror jag att den ska i varje fall äta om. Och så går det också an att gå in på Instagram Lamaskenfalle. Där ligger det ju ute information. Fortlöpande sant. Och Linke.bo. Ja, strålande. Jag tror det är 7000 hjärtat tack för nu. Tack för att jag fick komma, Nina. Tack för samtalet. Tack, alltid lika fint. Och till lyttarna, god helg och på jämförelse.