hittaorden

The speaker, Johnny Martinsson, introduces himself as a therapist and author who has spent most of his adult life searching for answers to why people behave the way they do. Initially, he wanted to become a professional footballer but had to change his plans due to illness. He embarked on an inner journey and studied various fields, including social work and hypnotherapy. He emphasizes the importance of reading books and gaining knowledge to become better at helping others. He shares his experiences as a parent and mentions the book "Här är jag, vem är du?" by Jesper Juul, which gave him hope that it's never too late to improve as a parent. He encourages adults to take responsibility for their actions and have open conversations with their children. He concludes by expressing gratitude for the conversations he has with his adult children about parenthood and life. He promises more episodes in the future, discussing topics that people may struggle to articulate or handle, hoping to offe Hej och välkomna till podden Hitta orden. Jag heter Johnny Martinsson. Jag är socionom, terapeut, författare, förälder, lite av varje. Men framförallt så har jag väl tillbringat större delen av mitt vuxna liv med att nyfiket leta efter svaret på varför vi människor gör som vi gör. Det var inte alls så mitt liv började såklart. Jag skulle bli fotbollsproffs och tänkte inte längre på vad jag skulle göra på nästa match. Eller surade över vad jag hade missat på den matchen som nyss hade varit. Jag drömde om att en gång spela i BK Göteborg på Ullevi och sedan bli proffs i Roma. För i Rom vill jag bo. Men livet blir ju inte alltid så som vi har tänkt oss. Sjukdomar och annat gjorde att det blev ingen fotbollskarriär. Från 22-23 års åldern ungefär så började jag i stället en inre resa. Det har varit många spännande turer. Jag har läst väldigt många utbildningar, som sagt socionomprogrammet. Jag har läst till hypnosterapeut. Det var min första stora kärlek om att arbeta med människor. Jag gick själv i hypnosterapi och det var det som satte fart på det intresset. Den fantastiska upplevelsen jag hade där med psykolog och terapeut Robert S. Jardén. Som sedan också blev min handledare och mentor. Som jag hade förmånen att jobba tillsammans med i många år. Jag fick ta del av hans långa erfarenheter av att arbeta med människor. Jag brukar beskriva det som att ha en universitetsprofessor hela tiden till hand. Man kan ställa frågor, bolla saker, diskutera fram olika sätt att bemöta. Prövningar i behandlingsarbetet med människor som man jobbar tillsammans med. Förutom alla utbildningar och kurser så har jag läst fler böcker i ämnet än vad jag kan räkna till. Det finns oändligt mycket av kunskap och andra människors erfarenheter som man kan hämta in idag. Idag är det mycket enklare. Man kan googla och så. Jag föredrar ändå att ha böcker till hand. Man kan stryka under saker. Det beror på att jag har passerat 50 också. Jag är van vid det kanske. Men jag tycker ändå att det är skönt att ha dem där. Så kan man gå tillbaka ibland och bläddra. Man kan ta med dem ibland när man sticker någonstans. Det som är det bästa med att jobba med den här typen av saker är att det är positivt att bli äldre. Om man fortsätter vara nyfiken. Annars är det inte positivt. Man blir bara bättre och bättre. Man blir mer och mer erfaren. Man ser snabbare mönster. Man hämtar in kunskap på ett mer riktat sätt. Snabbare går det att leta sig fram till de spetskompetenser man söker. Då har man en stor bas med förkunskaperna som man tillfogar de spetskompetenserna. Att läsa och lära är en sak. Men det vi gör är också något annat. Jag har två vuxna barn idag. Jag blev pappa redan när jag var 21. Sen var jag 26. Det var väldigt tidigt. Jag visste inte någonting då. Inte om mycket egentligen. Man tror ju det. Men så mycket vet man inte. Särskilt inte om jag jämför med vem jag är idag. Efter att ha tillbringat över 20 år. Att jobba med i första hand barn, föräldrar och familjer. Men jag har också haft stor nytta av det i mitt eget föräldraskap. För det går att rätta till saker och ting som man kommer på när man blir äldre. Och det här kanske jag kunde ha gjort bättre eller annorlunda för att det skulle bli bättre för mitt barn. En av mina favoritböcker är den tunna men axotunga boken av dansk Jesper Juul. Som heter Här är jag, vem är du? Nu är det länge sedan jag läste den. Men den gav mig stort hopp. Man kan ju känna att jag har förstört mina barn. Eller jag missade det, eller jag gjorde så. Men en av de sakerna han säger i den boken är att det mesta går att rätta till. Om vi som vuxna tar ansvar för det som vi tänker på. Och som vi förstår också har varit svårt för barnet. Men det är vårt ansvar att sätta ord på det och öppna för det. Och visa att det här är okej. Vi kan prata om det här. Jag förstår att du känner så här. Jag testade det omgående samma dag när jag läste den. Den veckan var jag delad vårdnad. Min dotter var hemma den veckan. Jag kommer inte ihåg exakt hur gammal hon var. Nio kanske. En av mina svårigheter som förälder var att sätta gränser. Det har sina anledningar, för det behöver vi inte gå in på nu. Jag hade många fördelar, men såklart mina brister också. Och det var en av dem. Så jag tänkte att jag provade det här. Jag åkte hem och när vi åt middag den kvällen så sa jag till henne att jag har tänkt på en sak. Jag har inte varit så bra på att sätta gränser och saker vi har bestämt. Så jag har inte alltid hållit fast vid dem. Fast jag innan har sagt att det var viktigt och bestämt det ihop med din mamma. Jag förstår att det måste ha varit jobbigt för dig. Hon tittade på mig. Vi har alltid haft väldigt kloka samtal sen hon var väldigt liten. Hon sa att det hade varit så här. Jag sa att jag förstår det och att jag inte kan ändra på det som har varit. Jag lovar att från och med nu ska jag tänka på det och försöka göra mycket bättre. Jag kan inte lova att jag kommer lyckas det hundra procent. För det tar ju tid att ändra på saker och ting. Men jag ska göra mitt allra bästa för att det ska bli bättre för dig och för mig med det. Jag kommer ihåg hur glad hon blev. Det där har jag haft med mig sen. Jag har pratat med många föräldrar om att det går att göra bra saker. Men vi som är vuxna måste ta ansvaret för det. Vi måste hjälpa barnen att sätta ord på saker, på känslor framför allt. Vi måste öppna upp för att visa att det här är en trygg space att prata om de här sakerna. Då kan vi komma både väldigt nära och väldigt långt tillsammans. Och det vill vi ju. Mina barn är vuxna nu och har blivit föräldrar själva. Jag är otroligt glad att de ringer till mig. Vi har fantastiska samtal om föräldraskap och om livet. Jag har alltid lagt mig vinn om att de ska våga fråga och prata om saker. Att inte ta det som kritik, att bli defensiv och ta på mig offerkostnader som jag gjorde när jag var yngre. Jag blir medförbehållig. Tänk bara på en sak. Jag var inte den som jag är idag, då. Jag är inte 53-årig som har en hel livserfarenhet av att vara förälder och har jobbat med det hela mitt liv. När jag blev pappa så visste jag förmodligen mindre än vad ni vet. Men det blev fantastiska samtal. Jag är otroligt glad för det. Okej, det här var första avsnittet. Det kommer att komma mer saker. Det kommer att handla om saker som vi tänker på eller vi hamnar i. Som vi kanske har svårt att sätta ord på. Eller veta hur vi ska hantera. Jag hoppas att du som lyssnar kommer att känna igen mycket av det här. Kanske kan lära dig någonting eller tala om det för någon som behöver den hjälpen just då. Jag säger tack så mycket för idag och på återhörande helt enkelt. Hej!